Att genomföra verksamhet i Second Life - Så här gjorde vi

Om man ger sig in i Second Life för att arrangera någon form av verksamhet/aktiviteter i större omfattning, mer än bara vid något enstaka tillfälle, så behöver man någon form av "plattform" att verka utifrån.

Man behöver som aktör vara bunden till något ställe eller mark på något sätt. Om man inte har någon egen "plattform" kan man så klart använda sig av andras ställen men det som sker då blir då i deras namn alternativt att det blir som ett samarrangemang.

Den plattformen som vi byggde upp bestod av tre delar. Dels ett namn "Svenskt Resurscenter", en ö (sim/region) samt en grupp där personer kunde bli medlem. Det tog lång tid att skapa den här plattformen. Vi var totalt fem personer som samverkade och till vår hjälp hade vi många personer som kontaktade oss och som vill hjälpa till

Att bygga och fylla upp ön så pass långt så att vi var nöjda tog från februari till maj 2007. Dock så ingick det i den här tiden att vi samtidigt fick lära oss från början hur allt fungerade med bygg, script, textur med mera.

När plattformen var klar så hade vi får ö. Vi hade gruppen med medlemmar som började strömma till. Genom gruppen kunde vi sprida information om vad vi hade för aktiviteter framöver, dag och tid. På ön hade vi också byggt upp olika sorters temaställen som till exempel ett konsthus, ett musikställe, ett utbildningsställe, en bio med mera. Det hade också dykt upp personer som ville skapa egna teman som hängde ihop med deras intressen och genom att öppna upp en sådan möjlighet byggdes det upp en teaterscen, en tidningsredaktion med mera.

I början var vår grupp väldigt liten och den fylldes successivt på med medlemmar. I början agerade vi aktivt som medlemsrekryterade och berättade för alla nya vart de hade kommit och att det fanns en grupp. Antalet i gruppen växte till ett 100-tal och då bestämde vi oss för att det var så pass bra att vi kunde börja. Dock hade vi även hjälp av andra personers grupper där vi fick hjälp med att sprida information genom de nätverken.

Att nå ut via grupperna är helt avgörande för att man ska lyckas nå ut med ett budskap. Klassisk marknadsföring i form av en skylt/plakat fungerar inte utan informationen måste komma till varje person direkt och inte tvärtom. Vidare fungerar även informationsspridingen lite grann från "mun till mun".

Det vi gjorde i början efter att vi hade haft vår invigning och presskonferens var att vi programsatte olika aktiviteter. I början valde vi ut några intressanta och säkra kort och så snart vi kom på nya idéer så förde vi in det på programmet. Till vår hjälp hade vi också ett idémöte i början där vi bjöd in alla intresserade. Där på det mötet kom det upp väldigt många bra och tänkvärda idéer och förslag som vi kunde ta fasta på och arrangera.

Något som vi också märkte längs resans gång var att vi hela tiden stötte på olika kompetenta resurspersoner som antingen erbjöd sig att hjälpa till eller som tackade ja att hjälpa till när vi frågade. Konkret kunde det vara någon som arbetade som sminkös som höll träffar i det ämnet. En pappa till en autistisk son berättade om autisk. En bokutgivare berättade om hur man på bästa sätt ger ut en bok. I stort sett alla ledare för ett ämne tog väldigt seriöst på de här träffarna och förberedde sig efter bästa förmåga. Man ska med andra ord inte underskatta olika kompetenser och resurser som finns bland människor och inte heller människors vilja att faktiskt bidra och vilja hjälpa till. Att arbeta på det här sättet och se möjligheter i människorna har helt klart varit en framgångsfaktor.

Samtidigt som det skedde mängder med programsatta aktiviteter (en om dagen i 1,5 månad) så mötte vi väldigt många människor. Och för varje människa man börjar prata med så uppstår det nya idéer och möjligheter. Så det tog inte lång tid förrens vår plattform och aktiviteterna urartade i mycket hårt arbete och mängder med människor som ville kommunicera om allt möjligt. Att vara koordinator i den här situationen var tufft och ställde väldigt höga krav och diciplin på just den koordinerande rollen. Ibland fick vi vara korta och tacka nej till olika saker för att inte slukas av och fastna i konkret verksamhet som skulle göras. Viktigt var här att lyfta koordineringen till ett plan över själva verksamheten.

Arbetet tog alltså mycket tid och det skedde ofta i högt tempo och på obekväma arbetstider (som övriga samhället skulle kalla det). I princip satt vi vid datorn vartenda kväll flera timmar och även på helgerna. Helt klart kunde man känna att det digitala ökade effekten och tempor på allt. Framförhållningarna på allt var väldigt korta. Här handlade det inte om att gå ut med information en vecka innan utan det var dagen innan och samma dag. I något fall så kallade vi även till träff kanske 15 minuter innan och så kom det 25 personer!

Progammet som vi hade uppdaterade vi dagligen och satte upp nya plakat på vårt ställe. Den allra viktigaste informationen skickade vi ut som dagliga små nyhetsnotiser till medlemmarna i vår grupp. Och strax innan ett arrangemang skulle genomföras så postade vi information i den gruppens chatkanal så att alla som var online just nu kunde se det. På dessa tre sätt fick vi intresse för och personer att komma på våra alla aktiviteter. Av de 45 aktiviteterna blev inte en enda inställd och det minsta antalet som kom var fem personer och det mesta var cirka 100 personer.

Hela den här satsningen där vi har varit totalt fem personer som arbetat lite mera och mängder av andra personer runt om oss som hjälpt till har uppskattningsvis tagit flera tusen timmar. Stödet vi fick i början var på 25 000 kr och det avsågs att användas till inköp av ön (11 000 kr) och sedan hyreskostnaden per månad (1000 kr/mån). Vidare kostade uppladdning av filer, hyra av stream, bidrag som delades ut lite grann också. En del av den nerlagda arbetstiden har varit möjlig genom att Nätverket SIP och Frizon bestämt att det varit okej för olika personer att arbeta en liten del av deras ordinarie tjänster med Second Life just för att det var ett intressant experiment. Men den allra största delen av tiden har varit obetald och ideell.

Intresset, lusten och engagemanget har funnits hos de som drivit satsningen och hela grejen var rolig! Det är förmodligen en viktig framgångsfaktor. Det hande inte gått att "anställa" någon till att göra något sådant här.

Text till en bok om att genomföra verksamhet i en redan befintlig digital plattform

Text från Studieförbundet Vuxenskolan där de presenterar SL-satsningen på deras förbundsstämma oktober 2007

Tillbaka